Min process börjar med en tanke eller känsla. Denna känslostämning vandrar sedan vidare från mitt huvud ut i händerna och formar leran. Genom kontraster skildrar jag känslan av att växa upp mellan två helt olika världar, där man inte passar in i någon av dem. Den ena platsen, hemmet och den andra samhället. Det gulliga, i hur en situationen stund kan vara bra, i kombination med det mörka, dova färgerna och ansiktsuttrycken, när det plötsligt svänger till något dåligt. Det utsatta barnet är en central del av mitt skapande. Hur de filterlöst visar sina känslor vilka vi senare i livet lär oss att dölja. Likt ett lodjur visar man en vacker och välmående fasad, medan vi i själva verket känner oss ensamma och begraver våra känslor djupt in i skogen.

Måleriet har alltid varit en central del i mitt liv, men under mina tre år på konstskolan i Gävle har jag fått möjlighet att undersöka leran och skulptur.