Ateljen i Tallbo
Ateljen i Tallbo
När den gamla smedsgården byggdes om till familjen Hedbergs hem blev en av de första åtgärderna att ställa i ordning en ateljé. Hedberg var i hög grad en utomhusmålare, men har säkert tagit hem sina skisser och färdigställt konstverken i ateljén.
Rummet var alltså centralt i Eckes arbetsliv. Nu blev ateljén inte bara en verkstad för konstnären. Precis som hos konstnärskollegan Carl Larsson blev det också något av ett sällskapsrum, där man umgicks och träffade sina vänner. Här är en blandning av möbler från olika tider, arvegods blandat med egna anskaffningar och för olika behov. Rummet ser idag i princip ut som det gjorde på Hedbergs tid.
Möbler och annan inredning
Den stora soffan under ateljéfönstret råkade Hedberg komma över i en möbelaffär i Stockholm i en beställning som aldrig hämtats ut. Hur det stora golvskåpet kommit till Tallbo finns det däremot ingen historia kring. Det sägs vara ett jämtländskt allmogeskåp i senbarockmodell som senare fått en ny skepnad som högreståndsskåp. Det lär i alla fall en gång ha tillhört Elias Sehlstedt (1808 – 1874), författare och under många år tullinspektör i Sandhamn. Visan Litet bo jag sätta vill , känner väl de flesta till.
Fler allmogeskåp och golvur finns att studera i ateljén. På ett av skåpen står en lykta i järnplåt för 1 ljus, en s.k. spiklykta, rivjärnslykta, eller kyrklykta. Sådana användes av tradition som kjolvärmare i de på den tiden dåligt uppvärmda kyrkorna.
I ateljén finns också en högst egendomlig upphängningskrok i svartbränt järnsmide, som bär upp en japansk rispapperslampa. Kroken återger den unge Ecke Hedbergs uppfattning om djävulens utseende, realiserad av en smed på bruket. Den först tillfrågade sägs ha varit nybliven medlem i bygdens frikyrka och inte trakterad av uppdraget.
Under taket svävar en uppstoppad duvhök. Mer ovanlig är rackelhanen, inte något skämt
utan resultatet av en förbindelse mellan en orrtupp och en tjäderhöna.
En taffel i valnöt från J.G Lindhs pianofabrik i Stockholm från 1800-talets senare hälft intar
en framträdande plats i ateljén, men har förmodligen med erfarenhet av dylika instrument som ospelbara, möjligen kunnat utnyttjas för att duka upp ett mindre smörgåsbord på.
Vid en av dörrarna hänger ett draperi, som egentligen är ett bordstäcke från 1900-talets första hälft. Det är utfört i två sammansydda delar med mönster av mindre, geometriska former. Den uppmärksamme upptäcker snart signaturen EH i nedre högra kanten, vilket antyder, att Hedberg svarat för mönstret. Antagligen har den vävts upp i hustrun Lisas vävateljé.
Målningar
Ateljén är fylld med Hedbergs egna målningar, några kvar sedan Hedbergs tid, andra inköpta av vänföreningen eller donerade eller deponerade utifrån . Under det stora ateljéfönstrets långa hylla trängs flera små målningar av barnporträtt eller av någon god vän -Wilhelm Smith t.ex. – vän från akademitiden och livet igenom. Hans porträtt av Hedberg och Eckes hustru Lisa har funnit sin plats på stafflierna i ateljén. På staffliet hänger en fotvärmare- en påminnelse om att det kunde vara både kallt och dragigt i huset.
Två stora målningar väcker speciell uppmärksamhet.I ena hörnet på en skåpsdörr
tronar ett imponerande porträtt av Johanna Ebbinghaus- Nilsson, en ofta återkommande gäst på Tallbo och maka till bruksförvaltaren Holger Nilsson i Hammarby. Den stol fru Johanna lutar sig mot finns i vänkonstrummet en trappa upp. På gamla dar då Tallbo blev för obekvämt för Hedberg bodde han flera vintrar hos Johanna Nilsson i Hammarby.
Den andra målningen Läsarmöte från 1940 har deponerats av Länsmuseet i Gävle. I målningen som återger minnet av ett frikyrkligt möte i Hedbergs barndom, finns en stämning påminnande om den hos Rembrandt. Motivet hade Ecke gjort i en mer skämtsam version några årtionden tidigare, då som ett bidrag till Albert Engströms tidning Strix.
Upptill på väggen med det lilla fönstret finns två verk som donerades 2006 av Sigge Lindwall. De representerar på ett bra sätt olika stilar och tidsperioder i Ecke Hedbergs måleri. Vintermotivet på motsatta väggen skänktes också av Lindwall 2006.