Mitt konstnärliga fokus ligger på de olika materialens möjligheter och uttryck. Även om jag är utbildad keramiker, arbetar jag i skulptur, plåt, textil mm.
Jag tycker om att gestalta ett helt rum eller en plats; därför arbetar jag gärna med konst för det offentliga rummet. För offentliga gestaltningar utgår jag alltid från ett helhetskoncept när jag skapar, där flera olika delar kan bilda en enhet. Ett tema kan ge struktur och binda ihop en plats. Det kan vara ett mönster, en detalj som inspirerar mig; det förändras, förstoras eller förskjuts, för att sättas in i ett annat material, i en annan tid, i ett nytt sammanhang.
I min praktik inspireras jag av vår plats i historien och samspelet natur – kultur. Angeläget känns det att låta människor som inte är vana konstbetraktare att konfronteras med konstnärliga uttryck; det är en demokratisk rättighet att konst är till för alla. Jag vill sänka trösklarna till konstens finrum. Kanske är en ishall eller en skola enda möjligheten för en del att uppleva konst!
I vårt slit- och släng-samhälle där överkonsumtion hör till vardagen vill jag minska mina klimatavtryck så mycket det går. Därför använder jag mig i det textila arbetet bara av funnet, ärvt eller återbrukat material. Ockelbodräktsprojektet – eller Tråden som aldrig tar slut – 100% retråd – är ett sådant ställningstagande: Av mormors ärvda, vävda och hemsydda Ockelbodräkt ville jag gestalta något nytt, men utan att tillföra nya material: Allt är återbrukat och återanvänt, men på nya sätt, med ny funktion.
Jag vill få oss att reflektera över vår plats på planeten, genom historien och i framtiden; genom att varsamt använda mig av jordens ändliga resurser.